Till Ronja, Muste, Marcus & Hakim

Jag tror aldrig ni kommer kunna inse hur jävla mycket ni betyder för mig. Under de svåra stunder och situationerna har ni funnits där, och stöttat mig, sagt att du är min vän iaf. Det är något som betyder så oerhört mycket för mig. Tanken att behöva förlora er är så smärtsam så jag gråter. Så vad ni än gör, överge mig inte, ni bland annat har räddat mitt liv när det har hängt på en skör tråd. Ni har sagt, att dom inte är värda mina tårar. Att jag förtjänar något bättre, och funnits vid mig när tårarna runnit. Ni fanns där när pappa inte fanns hoss mig, ni stöttade mig under tiden då min pappa inte ens försökte söka kontakt. Och när alla andra hatade mig. Ni är de som fått mig att kämpa vidare med livet. Att vilja leva, jusst för att ni har fått mig att tro på vänskapen och kärleken igen. Försvinner ni, går mitt liv under igen och jag ligger där på marken och ruttnar bort.

Så Hakom Bouchaoui, Ronja Bergman, Mustafa Amir och Marcus Forsberg är det bästa som hänt mig. Så kan alla andra förstå varför det är dom som betyder mer än alal andran u. Så sluta bli så jäävla sura för att jag ”sär”behandlar dom, framför er. Men odm har ialla fall ALLTID ställt upp till 100% och inte svikit en endaste gång.

1 kommentar »

  1. Ronnya sade

    Jag är också det fast alla andra sejer at det behöver man inte men ibland går det över om man är på gott hummör!!(ibland) Jag har det också tungt med livet medan inten förstår hur det sjens så sjenner jag mig utanför ibland!:’(

RSS för kommentarer på denna post · TrackBack URI

Kommentera