Jag vet hur tårar smakar , och jag vet hur det känns , när man försöker hitta anledningen att finnas kvar.Det gör ondast när allt försvinner. När det man trodde att man hade inte finns där längre När folk sakta men säkert tränger ut en och snabbt ersätter en med andra. När allt sakta men säkert försvinner. …När allt man trodde stod säkert rasar samman.
när man hittar den man trivs med, hittar den någon annan.
samtidigt gör man allt för att få tillbax sin bästa vän , men det är inte alltid man lyckas.
man kan förlora någon lika lätt som man kan säga hej till en ny person .
jag är inte en sådan ” stark ” person som kan säga ifrån , och förtränga känslor och intala mig själv att allt är okej.
Jag har fått höra att jag oroa mig för mycket om allt jag gör, och allt jag har.
men mina vänner är det bästa som jag har,utan dem skulle jag inte vara den samma.
det är bara några personer som ger mig sådan glädje, så att jag är glad åt alla andra, pågrund av att mina bästa vänner gör mig glad.
rädslan att förlora dom vill jag inte känna, för det är ingen bra känsla.
det är upp och ner ganska ofta mellan oss , det är som våran vänskap är som vågor.
ibland dränks dem, och ibland blir man ersätten.
ibland går dem bara uppåt och uppåt.
men sedan rasar allt ihop,och man ligger nertrampad.
Det är jag som kan sluta stå på stå över ett kast.jag måste kasta tärningen . det är jag som måste ta steget fram. lyfta foten..och gå fram ett steg i taget , i detta spelet som kallas livet . för att ha en chans att vinna det …
istället för att behöva , hmm . låtsas vara glad hela tiden, ist för att hålla sin surhet inne , och jag ska tåla allting.
Vad skönt det var när jag var liten. Då exsiterade inte skitsnack, Kärlek var en puss på kinden, och pappa var den bästa killen på jorden. höjden av smärta var när min barbiedocka hade tappat benet. Värsta gråten upplevde jag när jag ramlade och skrapade knät. Största rädslan var för monstret under sängen. Nu när jag är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare. Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden. Höjden av smärta idag är när sminket börjar ta slut, och den värsta gråten är när de gamla vännerna plötsligt sviker en. Största rädslan är att förlora dem man älskar mest.
min största rädsla, är att förlora mina bästa vänner .
utan dom , är inte jag jag
