Jag saknar den där pirriga känslan som jag hadde innan jag träffade dig. Jag saknar lyckoruset som for genom mig när jag såg på dina läppar. Jag saknar första gången dina läppar nuddade mina. Jag saknar första gången du omfamnade mig. Jag vill uppleva den där pirriga känslan igen. Jag vill känna lyckoruset fara genom mig igen.
För första gången är alltid den bästa. För då gör man det ju för allra första gången i sitt liv.
Men istället så känner jag den där pirriga känslan när jag känner dina fingrar mot min hud. Jag upplever lyckoruset när du säger att du älskar mig. Jag får nudda dina läppar miljontals gånger om. Jag får känna dina underbara beskyddande armar runt min kropp. Och det är det undrbaraste jag vart med om.
Jag älskar dig Marcus. Jag kommer alltid att göra det, nu och för alltid. Jag har aldrig uppleft kärlek på det sättet som jag upplever den med dig. Och det känns mer än otoligt underbart. Så länge du älskar mig, kommer jag att älska dig. Och även om du skulle lämmna mig, kommer mitt hjärta fortsätta slå för dig, ända in i döden. För det vi har, det är äkta kärlek.
